God morgon, för vem?

God Morgon!

God morgon, en till synes trevlig artighetsfras!
Ska sanningen fram så är god morgon något av det värsta jag kan få höra ibland.

När morgon varit kaotisk, ögonen knappt hunnit öppna sig och frukosten glömde man av i bara farten. Till bussen fick man springa och när man precis kommer fram till dörren låter det, pssch och bussen börjar köra ifrån en. Stressad som en gnu tittar man igenom bussturlistorna och inser att nästa buss kommer om några minuter, de där minuterna man behövde för att hinna i tid. Nu är det ingen idé att gå hem igen och det ända man kan göra är att läsa igenom föredraget man ska hålla och inte kan så bra som man egentligen borde kunna. Men vad nu då, jo alla papprerna ligger hemma, när man gör den fasansfulla upptäckten kommer nästa buss. Bara att hoppa på, stå och trängas med massor av människor fast man mest av allt längtar tillbaks till sängen. Väl framme är man lite sen men läraren är försenad pga. morgon trafiken. Man står där är anfådd, som om man sprungit maraton och tänker " hm, hann jag borsta tänderna" och" låste jag verkligen dörren, i så fall var tog nycklarna vägen". När försöket till glatt morgonhumör mest känns pinsamt och man och ångrar att man stigit upp, så säger hela klassen i kör -GOD MORGON!
Det där sista snälla som man bara inte vill höra, orden känns som ett hån.
God morgon, för vem fan då, tänker man, men får glatt säg god morgon tillbaka och ta plats i klassrummet.

Jag tror och hoppas att alla känner igen sig till en viss del i min berättelse, så varför inte bara vara lite förstående när någon haft en tuff början av dagen. Skippa de så överreklamerade orden GOD MORGON och försök istället göra resten av dagen till något bra för den personen.

Känns bra att skriva detta när jag själv inte börjar förrän tjugo i ett, slipper allt vad stressa heter, men se det inte som ett hån. Jag unnar er gärna en sovmorgon då och då.

Värme från er lilla Solstråle.

What's Another Year?

What's Another Year?

Fidingen is back in town!

En alldeles vanlig måndag

Helgen var väldigt mysig, jag tillbringade den hos min mor på Koster. Det hände inget överdrivet ball, men vad kan man förvänta sig utav en ö med 70 invånare varav minst 55 utav dem är pensionärer. Mor har bytt jobb och har blivit stylish mamma, istället för WoW mamma, mycket, mycket bra. Hon kom och mötte oss på fyrhjulingen i stövlar som är to die for och het klänning från Coola Anna, vilket passar min coola mamma.
Våra lediga dagar fylldes med tvångspromenad, fyrhjulingspromenad, mys i soffan och ett rejält bullbak. Mina bullar smakade fattigariddare och blev inte alls lika goda som lillens och mammas.

Väl hemma igen träffade jag lovely boyfriend och tittade på film, nya Beck, inte min favorit filmkategori, men den var ändå helt okej. Boyfriend sov över och imorse var jag på toppen humör och dansade omkring, det gamla ordspråket "morgonstund har guld i mun" stämde verkligen in. Med mitt glada humör placerade jag rumpan framför datorn och började skriva mitt energiarbete som ska vara klart i veckan, men allt eftersom försvann mitt glada humör och när skolan väl började var det ett minne blott. Skolan var inte särskilt givande, hade jag legat hemma och petat mig i naveln hela dagen, hade jag lärt mig mer.

Till middag blev det farmors egen stekta makrill och potatis, mums, mums! Nu var vi här då, dags att fortsätta med energiarbetet men såhär O-kreativ har jag nog aldrig känt mig. Jag har helt enkelt ingen energi att skriva mitt arbete och intresset för en promenad till macken och köpa en glass är mycket större än intresset för att klara ut världens energiproblem. Sorgligt och egoistisk, tyvärr sant också.

Hela dagen har jag nynnat på låten what's another year och visst är det en riktig tio-poängare men ack så tråkigt när man bara kan fyra ord i refrängen. Så jag tänkte nu lära mig en lite längre bit, inte hela för jag orkar inte bli överansträngd.

I've been waiting, such a long time
Looking out for you
But you're not here
What's another year

I've been waking such a long time
Reaching out for you
But you aren't near
What's another year

What's another year
For someone who's lost everything that he owns
What's another year
For someone who's getting used to bein' alone

I've been praying, such a long time
It's the only way to hide the fear
What's another year

Av: Johnny Logan

Jag längat redan till helgen:-(
Hoppas jag överlever veckan ut, för helg är alltid mysigt!

Detta var allt från er solstråle idag!

en bloggande solstråle

Hejsan!

Att börja blogga har jag länge funderat på och nu har jag äntligen kommit igång. Jag har hela tiden varit farsinerats´utav bloggare men ändå varit riktigt anti. Jag hävdar nämligen att få har så "intressanta" liv att det är värt att skriva ner. Tro nu inte att jag anser mig själv ha ett så "intressant"liv att det är värt att skriva om, men jag älskar att skriva, har massor med åsikter och derlar gärna med mig utav detta . Alltså borde jag vara den ultimata bloggaren. Hmm, i alla fall om prioriterar om min värdefulla tid och hittar inspiration från er som dagligen rusar förbi mig, skrattar åt mig i smyg, pratar med mig och busar med mig.

En presentation vore väl bra såhär i början.

Sofia heter jag, men kallas av de allra flesta för fia. Jag är 16 år och började i höstas på gymnasiet, där trivs jag bra och har skaffat mig nya vänner och "känningar".( En känning är en man kan hälsa på om man råkar träffas på bussen, men inte behöver prata hela resan med, för så bra känner man inte varandra än)
Mina föräldrar är skilda och nu bor jag med min far och lillasyster på heltid och träffar mor någon helg i månaden. Jag umgås mest med pojkvännen och de utvalda, Sara och Matilda (min kusin). Jag promenerar mycket, fikar mycket och äter sjukligt mycket med glass hela tiden. Jag vill ha en hund, men får inte ha det, grrr.
Jag äger nästan en fyrhjuling och är duktig på att köra fort. lite om mig till att börja med.

Höst, Höst Och Vipps Så Var Det Höst Igen!

Hur jag än försöker så återkommer hösten. Det är helt klart den vackraste årstiden, men jag har ett problem.

Alla höstar hittills som jag kan minnas har jag varit "mörkerdeprimerad". När solen slutar att skina och dess otrevliga broder rengnet tar över, tar mitt sura jag över min vanliga SolstrålenFia. Den här hösten ska jag försöka så gott det går att utmana regnet och själv vara lysande glad precis som solen annars är. Därför ska jag ängna mig åt en massa trevliga saker och tänka så lite som mäjligt på deprimerande och ångestframkallande saker. För att klara av det blir mina framtida höstdagar fyllda av bio och popcorn, långa promenader, glass, och frukost på sängen. Frukost på sängen fick jag idag och livet känns relativt enkelt, så det är något att rekomendera.

Allt från er Solstråle. (för idag)