Om du lämnade mig nu

Om du lämnade mig nu!

jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromnad
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu

jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu

jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns


Av: Lars Winnerbäck


Värme er solstråle, med passion för kärlek

Lyckans hemlighet

Vad är lyckans hemlighet?

Vad är egentligen lycka, vad är egentligen meningen med livet, vad är döden? Alla människor ställer sig säkert dessa frågor minst en gång i livet. Nya funderingar dyker upp, finns det några svar? Får man någonsin veta vad som stämmer, om lycka finns, vad som är meningen med livet, eller vad döden är? Frågorna blir många och jag tror att man själv får bestämma sina svar. Jag tror att man måste komma på vad som är lycka för en själv, vad man själv tror är meningen med livet och vad döden är. På så vis kan man få ett ett lyckligt liv med en mening och ett bra slut på allt, döden, om nu döden är slutet, för vem har sagt det egentligen?

Efter att ha läst boken Alkemisten, hittade jag ett svar på frågan, vad som är lyckans hemlighet, som jag fastnade för. Läs, njut och ta åt er.

Han föreslog att den unge besökaren skulle ta en tur genom slottet och komma tillbaka om två timmar.
´Under tiden skulle jag vilja be dig göra något´, avslutade den vise och gav ynglingen en tesked i vilken han hällde två droppar olja. ´Bär den här skeden medan du promenerar runt, utan att spilla en ut oljan´
Ynglingen började gå uppför och nedför palatsets alla trappor, hela tiden med ögonen fästa på skden. Efter två timmar återvända han till det rum där den vise mannen uppehöll sig´Nå´, frågade den vise, ´såg du de persiska väggbonaderna i min matsal? Såg du trädgården som det tog mästaren bland trädgårdsanläggare tio år att skapa? Lade du märket till de vackra pergamenten i mitt bibliotek?´
Ynglingen erkände skamset att han inte hade sett någonting. Det enda han hade bekymrat sig om var att inte spilla ut oljedropparna som den vise anförtrott honom.
´Gå då tillbaka och lär känna min underbara värld´, sade den vise mannen.´Du kan inte lita på en man om du inte sett hans hem.
Ynglingen kände sig genast lugnare, tog skeden och började åter promenera runt i palatset, och lade denna gång noga märke till alla konstverk som hängde på väggarna och i taken. Han betraktade trädgårdarna, de omkringliggande bergen, blommornas fulländning, den finess som låg bakom varje konstföremåls placering. Åter hos den vise mannen redogjorde han i detalj för allt han hade sett.
´Men var är de två oljedropparna jag gav dig?´, frågade mannen.
När ynglingen tittade på skeden förstod han att han hade spillt ut oljan.
´Det är här är det enda råd jag har att ge dig´,yttrade den visaste av alla vise. ´Lyckans hemlighet ligger i att uppmärksamma allt det underbara i världen och ändå aldrig glömma de två oljedropparna i skeden´."

Ur Alkemisten s.36-37, skriven av Paulo Coelho.

Värme er solstråle som älskar Alkemisten

Födelsedagen och den berömda Pinatan

Pinatakalaset

Jag vaknade till liv samma tid som jag gjort för 17 år sedan, pappa och Maria gjorde ett tappert försök med en födelsedagssång, inte så illa faktist. Blommor i stora vaser, presenter även om jag redan fått datorn. Jag fick bla. en biljett till Marilyn Monroe som jag ska gå på tillsammans med Lillen. Mamma hade skickat med mig present och i kortet fanns en bild på mig och henne från min skolavslutning i feman, gulligt. Den får ni inte se!

Stora Fia hade kalas på födelsedagen och inte vilket kalas som helst, utan ett pinatakalas. Pinatan var gjord utav proffsen, nämligen mig och Alex, jag står dock för det blommiga och guldglittriga. Allt var väldigt trevligt och jag tänker dela med mig av några bilder från tillställningen. Det var mina nära, Alex, Matilda och Sara, samt Danne som var med och firade. Pinatan fick alla utom Danne försöka ha ihjäl för Sara satte ett kanonslag så det for godisar över hela gården precis innan det var hans tur att slå. Till nästa år är han lovad första tjing på pinatan. Vill ni komma kanske?

På menyn stod, pizza, godis, pinatagodis, vanliga chips och konstiga chips, vindruvor, och marängsviss med alla tillbehören, helt klart ett vinnande koncept.

Godis, blommor och Pinata, tänka sig så glad jag man kan bli av det. Det tisslades bland gästerna, "Vad har hon tagit egentligen?" hördes jag sägas bakom min rygg, men Alex sa bara, " Inget, hon är bara väldigt väldigt glad" och det var jag.

För att så smärtfritt som möjligt bestämma vem som skulle få dela ut det första livshotande slaget mot pinatan, lekte vi en lek. Den som vann fick slå först. Jag var direktkvalifiserad till finalen som födelsedagsbarn och fick dela ut det första slaget mot pinatan.(Jag missade med flera meter)

Alex och Sara mötte varandra i andra omgången och Alex vann. Han börjar bli gammal nu och fick ta stöd mår byrån, fusk?

Som jag kämpade, å ändå var jag inte ens nära.

,

Trötta och glada, Alex fortfarande lite tveksam, men till och med han lyckades bli mätt. Kalaset led mot sitt slut och jag var, övertrött, överfeedad och ÖVERLYCKLIG.

Tack allihopa för en underbar födelsedag, som inte kommer glömmas bort i första taget och för alla fina presenter.

Värme er kalasiga solstråle.

Jag ser det snöar

Jag ser det snöar . . .


Det snöar och jag är glad. I morgon fyller jag år och ska fira det hela med en stor snögubbe och ett pinatakalas med de närmsta, och Danne. Fiding blir stora tösen, men fortfarande är hon bara barnet.

Värme från er Solstråle

Sommaridyllen fryser till is

Sommaridyllen fryser till is

Varför vill människor höra att andra människor mår dåligt? Mår de så dåligt själva att de tragiskt nog mår bättre av att höra om andras svårigheter och olyckligheter. Inte vet jag, men jag har ofta den här konverstionen som följer nedan med människor som lägger sig i för att vara "snälla". Konversationen tar slut om jag inte berättar att allt är lite eländigt. Jag får inte säga att det är bra då tar den slut, inte heller att det är alldeles för dåligt så att de inte kan hantera situationen heller, det gäller att hitta en balans, precis som med allt annat.

– Jag bor med pappa och min syster
– Jaha
– A och så hälsar jag på mamma ungefär varannan helg och bor där under alla lov
– Jaha, var bor hon då?
– På Koster, Nordkoster
– Åhh, där är det så underbart på somrarna, vi har seglat dit flera gånger och Per var ofta där på somrarna när han var liten.
– Ja det är väldigt vackert!
– Men är det inte väldigt kallt och tomt på vintern? Går det några båtar och finns det någon affär?
– Ehh, jo och svaret på de andra två frågorna är ja.

Där tar konversationen slut om jag inte orkar berätta för dem det de vill höra, att det är fasansfullt kallt, att inga människor under 100 år är bofasta och att båten bara går till fastlandet några få gånger per dag. Det är ingen idé att förklara för dessa människor att det är just det som är charmen med Koster. Man kan gå ut på långa promenader utan att träffa massor med människor. Det krävs ingen makeup värdig självaste sessan om man skulle råka stöta på någon. Springer man på någon ute på den lilla stigen ute vid rullstensåsen, bredvid det gigantiska havet så nickar man bara lite åt varandra och fortsätter i sina egna tankar på sin egen promenad. Skvallerblaskor behöver man inte köpa. Otrogna män som varit med grannen, saker som stulits, arvstvister, någon som druckit en hel massa för mycket, folk som åker ut med båten för att slå ner en gammal gubbe, ja det är vardagsmat och hör inte till ovanligheterna. På morgonen på båten in till Strömstad sitter kosterborna vid ”sina bord”. Några tanter sitter och skvallrar, någon ligger och sover med öppen mun, några äter frukost och andra gör sig i ordning. Jag diggar det! Måste bara erkänna att jag gärna har makeup som passar själva sessan även om jag bara ska ut på en liten promenad på Koster, men det är ju sådan jag är, än så länge.

Värme från solstrålen, på ”Djävulsön”

Nytt År, Nytt . . .

Nytt År, Nytt . . .

2008, vilket år det kommer att bli. En ny vår, en ny sommar med massor av sol, en ny höst och så en ny kall vinter. Jag står där på trappen i mina skyhöga skor, massor av paljetter och rött läppstift. Håret hade legat på spolar och var så stort och Hollywood så det bara skrek om det. Längtan efter ett nytt år och en ny start infann sig hos oss, längtan efter att få en ny chans och ett fantastiskt år.

Jag hoppade upp och ner för att se så många raketer som möjligt samtidigt som jag skrek, ”Jag hatar raketer, att inte folk har bättre saker att lägga pengarna på. Stackars alla djur, om grannens hund dör tack vare det här så kommer jag att. . . wow såg ni den vilken stor, å den var rosa ” Ja man kan nog säga att jag har en slags hatkärlek till raketer, alla granna färger olika storlekar och lika höga smällar, det fascinerar mig, men så många hundar som lider och är rädda en hela natten orkar jag inte ens tänka på.

Ett Nytt År, Ett Nytt, ja förväntningarna är många, men besvikelserna lika så. Varje år tänker jag att just det här året kommer att bli så mycket roligare än alla andra, förändringar kommer att ske och jag kommer att bli som en ny människa. Det känns aldrig som om något händer, men när man sedan på nyårsafton tänker tillbaka på det året som gått inser man att det vist har hänt saker, man har ändrats och det har alla andra också.

Idag gick jag upp tidigt, sex ringde klockan men jag sov lugnt vidare till klockan sju. Oj, nu är det bråttom, på en timma ska jag duscha, städa, äta, packa och få ordning på alla kort, nycklar och så mobiltelefonen. Alla dessa saker skulle jag inte hinna med så gallringen började, duscha är egentligen inte så viktigt, jag sköljer håret lite istället. Äta, nja Mc Donalds finns ju alltid och städa kan jag göra när jag kommer hem igen. Packa måste jag göra och hitta kort och nycklar. Allt gick snabbt och jag hade gått om tid och slapp stressa, så skönt. Hädanefter ska jag alltid gallra sådär bra och bara göra det viktigaste. Kanske ska jag gallra hela mitt liv och göra det viktiga och sedan unna mig lite roliga saker då och då? I alla fall så åkte jag och Lillen in till stan för att ta bussen till Strömstad. Lite frukost åt vi på vägen och jag vill nu varna er alla för Mc muffin med ägg och bacon, hoppas ni inte redan provat denna lilla osmakliga sak. Om ja, vad tyckte ni egentligen? Jag kanske bara var trött och ville tycka att den var osmaklig så att den blev det och pga. detta missöde går miste om en delikat sak hela mitt liv för att jag en gång dömt ut den totalt. Nu sitter jag här på kosterbåten och kikar ut på det stilla havet, snö fanns på ställen längs vägen men inte här, solen lyser underbart varmt in genom fönstren och jag mår strålande.

BTW, måste berätta att en gubbe höll på att klämmas ihjäl där man stoppar in väskorna på bussen. Chauffören fick helt plötsligt bara för sig att stänga den och en annan farbror fick försöka trotsa bussen och drog i luckan. Mimmi som precis stoppat in sin väska fick en smärre chock och avslöjade att det var hennes mardrömsscenario vi alla fått vittna.

Akta er för sura busschaufförer som vill stänga luckor och allt annat farligt i världen, massor av värme er lilla solstråle.

Vinterkyla, Depression och Donuts

Vad har jag gjort, egentligen!

Det har gått en lång tid sedan jag sist skrev något här, men tro mig jag har tänkt tanken minst tusen gånger. Så om det man brukar säga, "det är tanken som räknas" stämmer, så är jag också förlåten minst tusen gånger.

"På västfronten intet nytt", och det samma gäller på min front. Jag har inte suttit inlåst i en liten box sedan 15 november, men mitt liv har inte utsatts för några drastiska förändringar. Jag har varit i Stockholm och där jag var på Richard Wolfs konsert, wow alltså. Han fick mig att förstå att vissa människor verkligen har "it". Han var fantastisk på scen och jag fick inspiration till ett tal som jag skulle hålla i skolan. Förutom konserten så shoppade jag, hade kvalitetstid med mor och min syster samt åt ett flertal donuts. (Råkar ha samma favoriter som Homer Simpson, dem med rosa glasyr och strössel) Vet inte om det säger mest om mig eller om honom, men tillbaka till mitt ego. Efter resan var skolan inte en plats där man gjorde något utan där man vilade och tog det lugnt innan man skulle hem och plugga. När jag började blogga lovade jag mig själv och er att inte drabbas av höstdepression, men så kom vintern. För första gången i mitt liv, längtar jag efter snö, snö och mer snö. Skolan, mörkret och dåligt humör från höger och vänster fick mig att tappa sugen. Jag åkte hem från koster några dagar efter jul och fastnade i soffan. Där låg jag två dygn, åt knappt någonting, tittade oavbrutet på OC, iförd en Julie Cooper "trailer trasch suit" i rött velour, oduschad utan att ens ha borstat tänderna. Tillslut fick jag nog, åkte in till stan och träffade Alex efter alla våra bråk och redde ut det hela riktigt bra. Jag var helt utmattad, utsvulten och uttorkad, kan du komma på fler ord som börjar med ut, så var jag det antagligen. Efter att ha ätit en pannini likanande sak, en jättebiskvi och druckit en Julmust och en Fanta var jag som en ny människa. Inga problem fanns kvar, allt kändes väldigt enkelt och det gör det fortfarande. Mitt tips är helt enkelt, att om du känner dig deppig, ful eller bara lite lagom värdelös, så bädda ner dig i soffan, i ett hem där inga godsaker finns, tvätta bort sminket och titta på massor med film. När du känner längtan efter en dusch, att borsta tänderna, ett socialt umgänge eller att bara frossa i godsaker, och gör allt detta, så kommer dina "lyx-problem" kännas mycket bättre. Stora verkliga problem som man behöver ta tag i kan tyvärr inte övervinnas med min supermetod, men alla har ju småproblem som känns stora så varför inte prova om man ändå har tid och ro.

Ja nu vet ni ju vad er solstråle har pysslat med, vad har ni gjort, har något kul/hemskt hänt? Skvallra gärna lite med mig, gossip gossip....

Värme i vinterkylan från er solstråle