Hej!
Ni blir nog aldrig helt av med mig, så är det bara!
Har haft en en ordentlig berg och dalbane-tid de senaste månaderna. Vissa dagar har varit underbara andra mindre underbara och vissa underbart jobbiga. Sitter och pratar med Anna om gamla minnen, tankar och om vad vi egentligen håller på med. När man själv är lite förvirrad så betyder det väldigt mycket att ha någon där som man kan prata med, extra skönt med människor som verkligen förstår en. Tack Anna!:-D
Dagen började bra, vaknade bredvid Sara i hennes kungliga säng, men kunde inte somna om. Smög då in till hennes systers rum, Kajsas, och la mig i hennes säng. Där klickade jag på tv:n och tittade lite på Martha Stewart, där någon gjorde en mumsig chokladkaka, sedan sappade jag till tv:3 och tittade på Top Model och en liten stund på Oprah , innan jag somnade om. Sara och jag åt en mysig frukost. Skolan var sådär spännande idag, men vi ska börja med ett nytt roligt projekt i socialpsykologi. (återkommer med mer info om vårt experiment någon annan dag) Lånade en bok på stadsbiblioteket, duktigt, sedan åkte jag hem och städade, det är ju trots allt torsdag och vad vore en torsdag utan städning? Jo ingen torsdag hemma hos mig i alla fall.
Ne nu måste jag snart natta mig själv, ska spela beachvolleyboll i morgon, vara i skolan, plugga lite, städa lite mer och sedan hitta på något bus.
Sov så gott dröm vackra drömmar puss och kram!
Värme från er solstråle. . .
torsdag 27 november 2008
torsdag 18 september 2008
Långpromenad, skolbasar och bullar
Vill först meddela att provet var ganska klurigt, men wtf det löser sig förhoppningsvis. Sedan vill jag tacka Kajsa tack för att du önskade mig lycka till:)
Jag nästan sprang från datorkunskapen till det franska fiket för att så snabbt som möjligt få i mig lite mat. Där satt P, och CO samt Jonas som en liten bonus och lunchen blev trevligare än väntat. Hoppas jobbintervjun gick bra för dig Jonas!
Efter skolan åkte jag direkt hem till F. Vi tog det lugnt en stund men jag blev sugen på att promenera och på att ta en tur i skogen, så det gjorde vi. Jag fick välja stigar och jag hade ingen aning om vart vi var, så det tog ungefär en och en halv timma innan vi kom ut ur skogen. Promenaden var dock vädligt mycig och vi hittade ett berg varifrån utsikten var perfekt.
När vi äntligen hittat ut ur skogen efter att F valt stig gick vi till Skårsskolans basar. Där sprang jag på min faster och en av kusinerna som också var där, väldigt trevligt. När vi kändes oss klara med basaren gick vi hemmåt och stod pratade en stund innan jag och F gick hem till F igen. Lagom tills att vi kom hem var fläskpannkakan, som hans mamma gjort, färdig och vi högg in. Fläskpannkaka och Top Model, samt en trevlig mamma och en trevlig son som klappar lite snällt på ens lätt frusna händer, underbart! Har idag också fått höra att jag är helt udda och att ingen är som mig, haha, hoppas det är sant jag tror det räcker med en av mig.
I morgon bär det av till Koster, ska bli mysigt att träffa mor igen, men nu är det verkligen dags att sova för mig. "God natt sov gott och dröm vackra drömmar puss och kram"
Värme från er lilla höstfrusna solstråle.
Jag nästan sprang från datorkunskapen till det franska fiket för att så snabbt som möjligt få i mig lite mat. Där satt P, och CO samt Jonas som en liten bonus och lunchen blev trevligare än väntat. Hoppas jobbintervjun gick bra för dig Jonas!
Efter skolan åkte jag direkt hem till F. Vi tog det lugnt en stund men jag blev sugen på att promenera och på att ta en tur i skogen, så det gjorde vi. Jag fick välja stigar och jag hade ingen aning om vart vi var, så det tog ungefär en och en halv timma innan vi kom ut ur skogen. Promenaden var dock vädligt mycig och vi hittade ett berg varifrån utsikten var perfekt.
När vi äntligen hittat ut ur skogen efter att F valt stig gick vi till Skårsskolans basar. Där sprang jag på min faster och en av kusinerna som också var där, väldigt trevligt. När vi kändes oss klara med basaren gick vi hemmåt och stod pratade en stund innan jag och F gick hem till F igen. Lagom tills att vi kom hem var fläskpannkakan, som hans mamma gjort, färdig och vi högg in. Fläskpannkaka och Top Model, samt en trevlig mamma och en trevlig son som klappar lite snällt på ens lätt frusna händer, underbart! Har idag också fått höra att jag är helt udda och att ingen är som mig, haha, hoppas det är sant jag tror det räcker med en av mig.
I morgon bär det av till Koster, ska bli mysigt att träffa mor igen, men nu är det verkligen dags att sova för mig. "God natt sov gott och dröm vackra drömmar puss och kram"
Värme från er lilla höstfrusna solstråle.
Datorkunskap, hunger och provångest
Har nu datorkunskap och orkar inte hänga med längre, har lärt mig lite nya smarta saker i Word, men nu börjar jag bli trött. Hann inte äta någon frukost eftersom jag prioriterade att läsa igenom rättskunskapen en extra gång och ha lite klädpanik. Snart ska jag ha rättskunskapsprov, ångest ångest ångest. Men först en snabb lunch.
Önska mig lycka till med provet.
Värme er solstråle!
Önska mig lycka till med provet.
Värme er solstråle!
tisdag 16 september 2008
Båten på land, kaffe och riktigt fikabröd
Idag mötte jag och Catrine upp Sara för att gå och äta lunch. Vi bestämde oss för att dra ett wild card och gick till en japansk restaurang, där jag lyckades trycka i mig ca tolv minivårrullar, tre olika kycklinggrytor, friterade räkor, sallad och kalaset avslutades med en kaffe som fick hela magen och alla vårrullar i gungning. Helt klart en bra start på dagen, mätt och go var jag i alla fall!
Skoldagen flöt på, datorkunskapen var lätt som en plätt, ekonomi-testet var lätt som en plätt och matematik-testet från gårdagen var visst lätt som en plätt det med. Fast hade tabbat mig lite då jag inte tänkt på att det faktiskt bara finns sex sidor på en tärning, vilket resulterade i att jag framstod som en riktigt osmart filur. Min nya mattelärare har nog kommit fram till att det inte är någon idé att lägga tid och energi på att försöka lära mig något, jag menar jag är tjejen som går i tvåan på gymnasiet och (inte) vet att en tärning har sex sidor, suck.
Efter skolan kokade jag och Sara kaffe som vi sedan hällde upp i en termos. Med termosen i högsta hugg begav vi oss ner till Hemköp där vi införskaffade en liten förpackning med mjölk och en stor längd med riktigt fikabröd. Ingen kanel, inget pärlsocker och absolut inget glurr i mitten inte, en vanlig hederlig kardemummalängd ska det vara. Nöjda gick vi därifrån, men kom snart på att vi glömt muggar och sockerbitar (om nu någon skulle vilja ha det), så det fick vi ordna på macken en bit nedanför. Nu var vi helt nöjda och begav oss ner till Ängholmen, där vi möttes av fyra frusna pojkar/män som bara längtade efter kaffe, bulle och trevligt damsällskap. En mysig fika blev det i båten, som precis tagits upp på land. Sedan fick vi skjuts hem så vi slapp gå, tack Oskar/Oscar?!
Nu när det är läggdags så känns det undebart att ha varit nere vid havet en stund, att ha sett lortiga händer och att nästan ha lyckats äta upp en hel bullängd själv.
Soliga hälsningar från er lilla Solstråle.
måndag 15 september 2008
Dejta hit och dejta dit
Höstmys
Måndag morgon
Det finns ju väldigt få saker som man ser fram mer emot än måndag morgon. Det enda jag kan komma på som är ännu trevligare är måndag morgon när man ska till tandläkaren, känn hur du fylls av min underbara sarkasm. Igår kväll klockan halv tio kom jag nämligen på att jag ev skulle till tandläkaren idag, men lappen där datum och tid stod knycklade jag ihop till en lite liten boll så fort brevet från Folktandvården ramlat in genom brevlådan. Igår när jag kom hem från Sara så var det alltså bara att sätta igång och leta efter den där lilla pappersbollen. Till slut hittade jag den, och mycket riktigt skulle jag till tandläkaren, hua. Skräcken har alltid varit stor och även denna gång var jag lite skakis innan. När tandläkaren Ulla tittat lite i munnen på mig konstaterade hon att allt såg fin fint ut, som vanligt, om man bortser från de tänderna som ser ut som om de är inkastade i mun på mig, av en skev högerskytt som kastat med vänsterhanden. Skönt, nu kunde jag äntligen andas ut och släppa mardrömsbilderna som cirkulerat runt i huvudet. Bilder på hur jag håller på att dö i en tandläkarstol, när jag ligger där med sjuttontusen olika speglar, spatlar, bomullskorvar, borrar, knivar och en hel del andra galet läskiga saker i munnen. Ett år till nästa läskiga möte med stackars Ulla och jag är nöjd! Fast inte fick jag något klistermärke eller någon ring när hon petat klart i munnen på mig, snålt.
Något jag utöver det lyckade tandläkarebesöket kan glädja mig åt idag, är att helgen var mysig. I fredags kom jag inte längre än till tv-soffan, sedan somnade jag till "The girl next door" och ett fylle-sms från Adam, en gammal klasskompis som frågade om han fick sova över, haha. I lördags vaknade jag med en lite pirrig känsla i kroppen, jag skulle gå på dejt senare under dagen. Vad ska man ha på sig? Vad ska vi göra? Kommer det att bli stelt? Ja frågorna var så många, men jag bestämde mig för att inte tänka så mycket och för att vara jag, så lyckades jag tänka förvånansvärt lite. Dejten var helfestlig, trevlig och mysig. Jag fick äta glass på lejonet och björnen, god mat, sitta i solen, baka och på kvällen blev det party. Helt perfekt ju! Vad mer skulle jag kunna begära? Jo trevligt sällskap, och det hade jag det med! Jag sa ju att det var perfekt!
Nu är jag helt slut efter en slitsam dag med tandläkarbesök, sega lektioner, test i matematiken och en del läsande inför rättskunskapsprovet.
Soliga hälsningar från er solstråle!
tisdag 18 mars 2008
Sol, Snö & Tygskor. . .
Sol, Snö & Tygskor
Det gäller att trotsa vädret, snö på marken, varken kallt eller varmt ute och solsken. Betyder det att man får välja hur man vill tolka vädret själv? Jag valde ett blommigt litet linne, kofta, vinterjacka jeans och ett par knallrosa tygskor. Som ni förstår så längtar jag efter värme, sol och bad. Kusinen åkte till Spanien i morse och jag var riktigt sugen på att gömma mig i hennes väska och åka med.
Hade över håltimma idag och köpte med mig mat från Mingeling och satte mig på trappen utanför stadsteatern och njöt i solen. Bredvid mig satt en supercool person, stora glasögon, svart hår, tajta jeans och bara såg sådär allmänt filosofisk och smart ut. Personen satt och ritade och skrev små korta stycken, aa jag tjuvkikade faktist och skämms inte för det. Jag var imponerad och förundrad över den sköna känslan som personen förmedlade.
Hela eftermiddagen har gått åt att plugga historia och nu håller jag på att somna. I morgon ska jag försöka ta det lugnt, hoppa över skrivningen av engelskainlämningen som snart ska vara klar och bara shoppa, äta glass och mysa med en bra film i sängen. På torsdag ska jag gå tidigt från skolan, halv fyra, tidigt och tidigt kan ju diskuteras men ändå, för att få åka bil till Strömstad. Pappa ska nämligen också till koster, skönt med skjuts.
Nu är det dags för mig att titta lite på "The starter wife".
Värme er solstråle
BTW. hann inte rätta texten :p
Det gäller att trotsa vädret, snö på marken, varken kallt eller varmt ute och solsken. Betyder det att man får välja hur man vill tolka vädret själv? Jag valde ett blommigt litet linne, kofta, vinterjacka jeans och ett par knallrosa tygskor. Som ni förstår så längtar jag efter värme, sol och bad. Kusinen åkte till Spanien i morse och jag var riktigt sugen på att gömma mig i hennes väska och åka med.
Hade över håltimma idag och köpte med mig mat från Mingeling och satte mig på trappen utanför stadsteatern och njöt i solen. Bredvid mig satt en supercool person, stora glasögon, svart hår, tajta jeans och bara såg sådär allmänt filosofisk och smart ut. Personen satt och ritade och skrev små korta stycken, aa jag tjuvkikade faktist och skämms inte för det. Jag var imponerad och förundrad över den sköna känslan som personen förmedlade.
Hela eftermiddagen har gått åt att plugga historia och nu håller jag på att somna. I morgon ska jag försöka ta det lugnt, hoppa över skrivningen av engelskainlämningen som snart ska vara klar och bara shoppa, äta glass och mysa med en bra film i sängen. På torsdag ska jag gå tidigt från skolan, halv fyra, tidigt och tidigt kan ju diskuteras men ändå, för att få åka bil till Strömstad. Pappa ska nämligen också till koster, skönt med skjuts.
Nu är det dags för mig att titta lite på "The starter wife".
Värme er solstråle
BTW. hann inte rätta texten :p
fredag 14 mars 2008
Plättar på fredag det ända jag vill ha (nästan)
Äntligen fredag
Veckan har gått snabbt och nu är det äntligen helg, jippi. Lektionerna idag var ganska sega och jag hade glömt matkortet så när vi kom till lunchstället bestämde vi oss för att åka hem och äta istället. Ligger här i sängen med lunchtallriken bredvid mig, det blev smörgåsar, korvbitar, en tomat med örtsalt och en apelsin. Haha, man tager vad man haver!
Släktmiddagen igår var trevlig även om jag kom direkt från idrottslektionen halvsvettig med ruffsigt hår. På menyn stod farmors "bränngoa" fisksoppa och två stora moussstårtor, en jordgubb och en svartvinbär/choklad. Jag åt tills jag nästan sprack och tittade på matcen (frölunda/färgestad) med farfar och pappa. På bussen hem fick jag sällskap av Alex som preics slutat jobbet och vi hade sleepover. Så när jag kilade till skolan idag låg han och dampnallen kvar i sängen och sussade så sött. Nu ska jag vila lite för att orka dra igång med städningen. Till middag blir det plättar med sylt, glass och grädde. Fortsätter mina matvanor såhär, så kommer jag faktist att vara den ensamma knubbissen "beach 2008".
Värme från er Solstråle som älskar glass, godis, tårtor, bullar, kakor, chips, hamburgare, pizza, milk shake och antagligen allt annat onyttigt också.
Veckan har gått snabbt och nu är det äntligen helg, jippi. Lektionerna idag var ganska sega och jag hade glömt matkortet så när vi kom till lunchstället bestämde vi oss för att åka hem och äta istället. Ligger här i sängen med lunchtallriken bredvid mig, det blev smörgåsar, korvbitar, en tomat med örtsalt och en apelsin. Haha, man tager vad man haver!
Släktmiddagen igår var trevlig även om jag kom direkt från idrottslektionen halvsvettig med ruffsigt hår. På menyn stod farmors "bränngoa" fisksoppa och två stora moussstårtor, en jordgubb och en svartvinbär/choklad. Jag åt tills jag nästan sprack och tittade på matcen (frölunda/färgestad) med farfar och pappa. På bussen hem fick jag sällskap av Alex som preics slutat jobbet och vi hade sleepover. Så när jag kilade till skolan idag låg han och dampnallen kvar i sängen och sussade så sött. Nu ska jag vila lite för att orka dra igång med städningen. Till middag blir det plättar med sylt, glass och grädde. Fortsätter mina matvanor såhär, så kommer jag faktist att vara den ensamma knubbissen "beach 2008".
Värme från er Solstråle som älskar glass, godis, tårtor, bullar, kakor, chips, hamburgare, pizza, milk shake och antagligen allt annat onyttigt också.
onsdag 12 mars 2008
Aktieportfölj, gaysex & Harry P. . .
Aktieportfölj, Gaysex & Harry Potter
En ny dag utan den där "jippi-jag-ska-till-skolan-känslan", men duktig som man är bestämde jag mig för att gå ändå. Väl på buss hållplatsen var busskuren så full att vi antagligen kunde fått vara med i guinessrekordbok, under rubriken, "flest antal blöta och sura personer i en busskur". Bussen var sen och inte blev det bättre av de sjukt långa köerna in till stan. Busstanten tyckte hon var smart och åkte en specialväg, men det hade alla människor också gjort vilket i slutändan ledde till att jag och sara kom tjugo minuter försent till engelskan.
Efter skolan gick jag och Sara till Mingeling och köpte varsin take-away-box med mat och åkte sedan hem till henne. Jag var pratsugen men sara ville lyssna på Harry Potter bok nummer sju, en sådan där check talbok. Dötrist och hon lyssnade till på köpet på den i 4x normal hastighet, så det ända jag hörde var, hmsldgmls fsakfj Hogwarts hmmhmh Hogwarts. Jag somnade i hennes gudomliga säng efter några sekunder och sov i flera timmar. Resten av kvällen lekte jag med hennes och min syster vid datorn och tittade på "andra avenyn", eller rättare sagt tittade bara på de intessanta scenerna, tex när Kim och Pontus myser lite i musiksalen. När vi satt där ringde Alex, ja vi har paus men kanske inte sådär seriöst att man inte får prata med varandra för det har vi lyckats göra nästan varje dag dne här veckan. Det jag skulle berätta var att han satt ihop en aktieportfölj till mig, jippi hurra och wiii. Måste göra det till skolan och jag är "inte så insatt", som Björn Gustafsson uttryckt sig.
Varför gick jag då runt i en blöt tröja hela kvällen igår?
Jo när jag var ute och sprang ringde pappa mig och sa att en liten incident skett med tvätten. Bilder på min fina blus missfärgad av en rödstrumpa med rosaröda duttar på dök upp i huvudet, men ingen strumpa hade hamnat fel. Det var min favorit Acnetröja som hamnat fel och nu var så liten att den eventuellt skulle kunna vara förliten för min lilla nalle, Dampnallen. Pappa och jag drog i den som galningar och för att den inte skulle krympa fick jag gå runt med den blöt tills den torkat. Idag var jag så glad att dne inte krympt så dagens outfit blev acnekoftan, vit blus och jeans, samt Lillens söta halsband från Rusta. Rusta är enligt mig och min syster Lillen det samma som lycka. Rusta har allt, det är billigt och alla människor som handlar där är roliga att titta på. Alla vill fynda och gud vad mycket konstiga saker de billiga priserna får folk att köpa.
Nu ska jag snart hoppa ner i sängen, men först göra tyskaläxan. Någon som är bra på det där med ackusativobjekt?
Värme från er solstråle. . .
BTW. Tack för aktie hjälpen! Någon annan som har några tips?
En ny dag utan den där "jippi-jag-ska-till-skolan-känslan", men duktig som man är bestämde jag mig för att gå ändå. Väl på buss hållplatsen var busskuren så full att vi antagligen kunde fått vara med i guinessrekordbok, under rubriken, "flest antal blöta och sura personer i en busskur". Bussen var sen och inte blev det bättre av de sjukt långa köerna in till stan. Busstanten tyckte hon var smart och åkte en specialväg, men det hade alla människor också gjort vilket i slutändan ledde till att jag och sara kom tjugo minuter försent till engelskan.
Efter skolan gick jag och Sara till Mingeling och köpte varsin take-away-box med mat och åkte sedan hem till henne. Jag var pratsugen men sara ville lyssna på Harry Potter bok nummer sju, en sådan där check talbok. Dötrist och hon lyssnade till på köpet på den i 4x normal hastighet, så det ända jag hörde var, hmsldgmls fsakfj Hogwarts hmmhmh Hogwarts. Jag somnade i hennes gudomliga säng efter några sekunder och sov i flera timmar. Resten av kvällen lekte jag med hennes och min syster vid datorn och tittade på "andra avenyn", eller rättare sagt tittade bara på de intessanta scenerna, tex när Kim och Pontus myser lite i musiksalen. När vi satt där ringde Alex, ja vi har paus men kanske inte sådär seriöst att man inte får prata med varandra för det har vi lyckats göra nästan varje dag dne här veckan. Det jag skulle berätta var att han satt ihop en aktieportfölj till mig, jippi hurra och wiii. Måste göra det till skolan och jag är "inte så insatt", som Björn Gustafsson uttryckt sig.
Varför gick jag då runt i en blöt tröja hela kvällen igår?
Jo när jag var ute och sprang ringde pappa mig och sa att en liten incident skett med tvätten. Bilder på min fina blus missfärgad av en rödstrumpa med rosaröda duttar på dök upp i huvudet, men ingen strumpa hade hamnat fel. Det var min favorit Acnetröja som hamnat fel och nu var så liten att den eventuellt skulle kunna vara förliten för min lilla nalle, Dampnallen. Pappa och jag drog i den som galningar och för att den inte skulle krympa fick jag gå runt med den blöt tills den torkat. Idag var jag så glad att dne inte krympt så dagens outfit blev acnekoftan, vit blus och jeans, samt Lillens söta halsband från Rusta. Rusta är enligt mig och min syster Lillen det samma som lycka. Rusta har allt, det är billigt och alla människor som handlar där är roliga att titta på. Alla vill fynda och gud vad mycket konstiga saker de billiga priserna får folk att köpa.
Nu ska jag snart hoppa ner i sängen, men först göra tyskaläxan. Någon som är bra på det där med ackusativobjekt?
Värme från er solstråle. . .
BTW. Tack för aktie hjälpen! Någon annan som har några tips?
tisdag 11 mars 2008
Två månader har gått. . .
Från vinterdeprimerad till, ja till vad f*n då?
Tiden den bara susar förbi, två månader har gått sedan jag skrev något här sist och nu är jag tillbaka. Sedan i julas har jag känt mig tillbaka dragen, lite ledsen, trött och utan vilja att göra någonting alls. Jag har helt enkelt varit uppslukad av det hemska mörkret. För en vecka sedan bestämde "vi", jag och Alex, att vi skulle ha en liten pause. Vårt förhållande har varit helt underbart också så dåligt tilloch från. Vi är inga mittemellan, svenssonsvenssons inte, antingen är allt så bra som det bara kan vara, eller så brakar helvetet lös. De sista månaderna har varit lite utav det sistnämda och nu när vi bestämt oss för att ta en paus och solen äntligen börjat skina känns det som en ny tid har börjat. Saknar Alex även om det bara har gått en vecka, men vad ska jag göra?
I natt vaknade jag klockan tre och fick ångest, bara en timma kvar att sova tänkte jag. Kom snabbt på att det var två timmar kvar och att jag ställt klockan på ringning en timma innan jag behövde stiga upp för att kunna snooza. Åhh vad skönt hann jag tänka och somnade sekunden efter. Hade någon frågat mig så hade jag sagt att klockan ringt en minut senare, men det var två timmar senare. Usch vad jag inte var sugen på att gå upp och gå till skolan, men det gjorde jag. Klockan åtta satt jag bänkad längst fram i klassrummet med mitt rosa pennfack i högsta hugg, redo för prov i samhällskunskap. Som belöning för att jag gjort provet köpte jag suchi på vägen hem. Somnade så fort jag kom hem och sov lite för länge för att vara trött nu och sedan gav jag mig ut på en springtur/power walk med intervall inslag. Alla tränar, bantar, går på dieter och går ner i vikt och jag vill inte vara den ensamma knubbisen beach 2008. Försöker därför motvilligt haka på trenden och är stolt över min dagliga insats Nu dags att kasta sig på soffan med en varm filt och spana in premiären av "The starter wife", ännu en serie som man kanske "måste" följa.
Värme från er solstråle, som går runt i en blöt tröja, förklarar varför i morgon. haha
BTW. Ett stort lycka till, till alla er som försöker motionera, äta bananer istället för kebab och godis, men kom ihåg att det finns människor som älskar er även om ni fuskar en dag eller två.
Tiden den bara susar förbi, två månader har gått sedan jag skrev något här sist och nu är jag tillbaka. Sedan i julas har jag känt mig tillbaka dragen, lite ledsen, trött och utan vilja att göra någonting alls. Jag har helt enkelt varit uppslukad av det hemska mörkret. För en vecka sedan bestämde "vi", jag och Alex, att vi skulle ha en liten pause. Vårt förhållande har varit helt underbart också så dåligt tilloch från. Vi är inga mittemellan, svenssonsvenssons inte, antingen är allt så bra som det bara kan vara, eller så brakar helvetet lös. De sista månaderna har varit lite utav det sistnämda och nu när vi bestämt oss för att ta en paus och solen äntligen börjat skina känns det som en ny tid har börjat. Saknar Alex även om det bara har gått en vecka, men vad ska jag göra?
I natt vaknade jag klockan tre och fick ångest, bara en timma kvar att sova tänkte jag. Kom snabbt på att det var två timmar kvar och att jag ställt klockan på ringning en timma innan jag behövde stiga upp för att kunna snooza. Åhh vad skönt hann jag tänka och somnade sekunden efter. Hade någon frågat mig så hade jag sagt att klockan ringt en minut senare, men det var två timmar senare. Usch vad jag inte var sugen på att gå upp och gå till skolan, men det gjorde jag. Klockan åtta satt jag bänkad längst fram i klassrummet med mitt rosa pennfack i högsta hugg, redo för prov i samhällskunskap. Som belöning för att jag gjort provet köpte jag suchi på vägen hem. Somnade så fort jag kom hem och sov lite för länge för att vara trött nu och sedan gav jag mig ut på en springtur/power walk med intervall inslag. Alla tränar, bantar, går på dieter och går ner i vikt och jag vill inte vara den ensamma knubbisen beach 2008. Försöker därför motvilligt haka på trenden och är stolt över min dagliga insats Nu dags att kasta sig på soffan med en varm filt och spana in premiären av "The starter wife", ännu en serie som man kanske "måste" följa.
Värme från er solstråle, som går runt i en blöt tröja, förklarar varför i morgon. haha
BTW. Ett stort lycka till, till alla er som försöker motionera, äta bananer istället för kebab och godis, men kom ihåg att det finns människor som älskar er även om ni fuskar en dag eller två.
onsdag 9 januari 2008
Om du lämnade mig nu
Om du lämnade mig nu!
jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromnad
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu
jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu
jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns
Av: Lars Winnerbäck
Värme er solstråle, med passion för kärlek
Lyckans hemlighet
Vad är lyckans hemlighet?
Vad är egentligen lycka, vad är egentligen meningen med livet, vad är döden? Alla människor ställer sig säkert dessa frågor minst en gång i livet. Nya funderingar dyker upp, finns det några svar? Får man någonsin veta vad som stämmer, om lycka finns, vad som är meningen med livet, eller vad döden är? Frågorna blir många och jag tror att man själv får bestämma sina svar. Jag tror att man måste komma på vad som är lycka för en själv, vad man själv tror är meningen med livet och vad döden är. På så vis kan man få ett ett lyckligt liv med en mening och ett bra slut på allt, döden, om nu döden är slutet, för vem har sagt det egentligen?
Efter att ha läst boken Alkemisten, hittade jag ett svar på frågan, vad som är lyckans hemlighet, som jag fastnade för. Läs, njut och ta åt er.
Han föreslog att den unge besökaren skulle ta en tur genom slottet och komma tillbaka om två timmar.
´Under tiden skulle jag vilja be dig göra något´, avslutade den vise och gav ynglingen en tesked i vilken han hällde två droppar olja. ´Bär den här skeden medan du promenerar runt, utan att spilla en ut oljan´
Ynglingen började gå uppför och nedför palatsets alla trappor, hela tiden med ögonen fästa på skden. Efter två timmar återvända han till det rum där den vise mannen uppehöll sig´Nå´, frågade den vise, ´såg du de persiska väggbonaderna i min matsal? Såg du trädgården som det tog mästaren bland trädgårdsanläggare tio år att skapa? Lade du märket till de vackra pergamenten i mitt bibliotek?´
Ynglingen erkände skamset att han inte hade sett någonting. Det enda han hade bekymrat sig om var att inte spilla ut oljedropparna som den vise anförtrott honom.
´Gå då tillbaka och lär känna min underbara värld´, sade den vise mannen.´Du kan inte lita på en man om du inte sett hans hem.
Ynglingen kände sig genast lugnare, tog skeden och började åter promenera runt i palatset, och lade denna gång noga märke till alla konstverk som hängde på väggarna och i taken. Han betraktade trädgårdarna, de omkringliggande bergen, blommornas fulländning, den finess som låg bakom varje konstföremåls placering. Åter hos den vise mannen redogjorde han i detalj för allt han hade sett.
´Men var är de två oljedropparna jag gav dig?´, frågade mannen.
När ynglingen tittade på skeden förstod han att han hade spillt ut oljan.
´Det är här är det enda råd jag har att ge dig´,yttrade den visaste av alla vise. ´Lyckans hemlighet ligger i att uppmärksamma allt det underbara i världen och ändå aldrig glömma de två oljedropparna i skeden´."
Ur Alkemisten s.36-37, skriven av Paulo Coelho.
Värme er solstråle som älskar Alkemisten
Vad är egentligen lycka, vad är egentligen meningen med livet, vad är döden? Alla människor ställer sig säkert dessa frågor minst en gång i livet. Nya funderingar dyker upp, finns det några svar? Får man någonsin veta vad som stämmer, om lycka finns, vad som är meningen med livet, eller vad döden är? Frågorna blir många och jag tror att man själv får bestämma sina svar. Jag tror att man måste komma på vad som är lycka för en själv, vad man själv tror är meningen med livet och vad döden är. På så vis kan man få ett ett lyckligt liv med en mening och ett bra slut på allt, döden, om nu döden är slutet, för vem har sagt det egentligen?
Efter att ha läst boken Alkemisten, hittade jag ett svar på frågan, vad som är lyckans hemlighet, som jag fastnade för. Läs, njut och ta åt er.
Han föreslog att den unge besökaren skulle ta en tur genom slottet och komma tillbaka om två timmar.
´Under tiden skulle jag vilja be dig göra något´, avslutade den vise och gav ynglingen en tesked i vilken han hällde två droppar olja. ´Bär den här skeden medan du promenerar runt, utan att spilla en ut oljan´
Ynglingen började gå uppför och nedför palatsets alla trappor, hela tiden med ögonen fästa på skden. Efter två timmar återvända han till det rum där den vise mannen uppehöll sig´Nå´, frågade den vise, ´såg du de persiska väggbonaderna i min matsal? Såg du trädgården som det tog mästaren bland trädgårdsanläggare tio år att skapa? Lade du märket till de vackra pergamenten i mitt bibliotek?´
Ynglingen erkände skamset att han inte hade sett någonting. Det enda han hade bekymrat sig om var att inte spilla ut oljedropparna som den vise anförtrott honom.
´Gå då tillbaka och lär känna min underbara värld´, sade den vise mannen.´Du kan inte lita på en man om du inte sett hans hem.
Ynglingen kände sig genast lugnare, tog skeden och började åter promenera runt i palatset, och lade denna gång noga märke till alla konstverk som hängde på väggarna och i taken. Han betraktade trädgårdarna, de omkringliggande bergen, blommornas fulländning, den finess som låg bakom varje konstföremåls placering. Åter hos den vise mannen redogjorde han i detalj för allt han hade sett.
´Men var är de två oljedropparna jag gav dig?´, frågade mannen.
När ynglingen tittade på skeden förstod han att han hade spillt ut oljan.
´Det är här är det enda råd jag har att ge dig´,yttrade den visaste av alla vise. ´Lyckans hemlighet ligger i att uppmärksamma allt det underbara i världen och ändå aldrig glömma de två oljedropparna i skeden´."
Ur Alkemisten s.36-37, skriven av Paulo Coelho.
Värme er solstråle som älskar Alkemisten
måndag 7 januari 2008
Födelsedagen och den berömda Pinatan
Pinatakalaset
Jag vaknade till liv samma tid som jag gjort för 17 år sedan, pappa och Maria gjorde ett tappert försök med en födelsedagssång, inte så illa faktist. Blommor i stora vaser, presenter även om jag redan fått datorn. Jag fick bla. en biljett till Marilyn Monroe som jag ska gå på tillsammans med Lillen. Mamma hade skickat med mig present och i kortet fanns en bild på mig och henne från min skolavslutning i feman, gulligt. Den får ni inte se!
Stora Fia hade kalas på födelsedagen och inte vilket kalas som helst, utan ett pinatakalas. Pinatan var gjord utav proffsen, nämligen mig och Alex, jag står dock för det blommiga och guldglittriga. Allt var väldigt trevligt och jag tänker dela med mig av några bilder från tillställningen. Det var mina nära, Alex, Matilda och Sara, samt Danne som var med och firade. Pinatan fick alla utom Danne försöka ha ihjäl för Sara satte ett kanonslag så det for godisar över hela gården precis innan det var hans tur att slå. Till nästa år är han lovad första tjing på pinatan. Vill ni komma kanske?
På menyn stod, pizza, godis, pinatagodis, vanliga chips och konstiga chips, vindruvor, och marängsviss med alla tillbehören, helt klart ett vinnande koncept.
Godis, blommor och Pinata, tänka sig så glad jag man kan bli av det. Det tisslades bland gästerna, "Vad har hon tagit egentligen?" hördes jag sägas bakom min rygg, men Alex sa bara, " Inget, hon är bara väldigt väldigt glad" och det var jag.
För att så smärtfritt som möjligt bestämma vem som skulle få dela ut det första livshotande slaget mot pinatan, lekte vi en lek. Den som vann fick slå först. Jag var direktkvalifiserad till finalen som födelsedagsbarn och fick dela ut det första slaget mot pinatan.(Jag missade med flera meter)
Alex och Sara mötte varandra i andra omgången och Alex vann. Han börjar bli gammal nu och fick ta stöd mår byrån, fusk?
Som jag kämpade, å ändå var jag inte ens nära.
, 
Trötta och glada, Alex fortfarande lite tveksam, men till och med han lyckades bli mätt. Kalaset led mot sitt slut och jag var, övertrött, överfeedad och ÖVERLYCKLIG.
Tack allihopa för en underbar födelsedag, som inte kommer glömmas bort i första taget och för alla fina presenter.
Värme er kalasiga solstråle.
lördag 5 januari 2008
Jag ser det snöar
Jag ser det snöar . . .
Det snöar och jag är glad. I morgon fyller jag år och ska fira det hela med en stor snögubbe och ett pinatakalas med de närmsta, och Danne. Fiding blir stora tösen, men fortfarande är hon bara barnet. Värme från er Solstråle 
fredag 4 januari 2008
Sommaridyllen fryser till is
Sommaridyllen fryser till is
Varför vill människor höra att andra människor mår dåligt? Mår de så dåligt själva att de tragiskt nog mår bättre av att höra om andras svårigheter och olyckligheter. Inte vet jag, men jag har ofta den här konverstionen som följer nedan med människor som lägger sig i för att vara "snälla". Konversationen tar slut om jag inte berättar att allt är lite eländigt. Jag får inte säga att det är bra då tar den slut, inte heller att det är alldeles för dåligt så att de inte kan hantera situationen heller, det gäller att hitta en balans, precis som med allt annat.
– Jag bor med pappa och min syster
– Jaha
– A och så hälsar jag på mamma ungefär varannan helg och bor där under alla lov
– Jaha, var bor hon då?
– På Koster, Nordkoster
– Åhh, där är det så underbart på somrarna, vi har seglat dit flera gånger och Per var ofta där på somrarna när han var liten.
– Ja det är väldigt vackert!
– Men är det inte väldigt kallt och tomt på vintern? Går det några båtar och finns det någon affär?
– Ehh, jo och svaret på de andra två frågorna är ja.
Där tar konversationen slut om jag inte orkar berätta för dem det de vill höra, att det är fasansfullt kallt, att inga människor under 100 år är bofasta och att båten bara går till fastlandet några få gånger per dag. Det är ingen idé att förklara för dessa människor att det är just det som är charmen med Koster. Man kan gå ut på långa promenader utan att träffa massor med människor. Det krävs ingen makeup värdig självaste sessan om man skulle råka stöta på någon. Springer man på någon ute på den lilla stigen ute vid rullstensåsen, bredvid det gigantiska havet så nickar man bara lite åt varandra och fortsätter i sina egna tankar på sin egen promenad. Skvallerblaskor behöver man inte köpa. Otrogna män som varit med grannen, saker som stulits, arvstvister, någon som druckit en hel massa för mycket, folk som åker ut med båten för att slå ner en gammal gubbe, ja det är vardagsmat och hör inte till ovanligheterna. På morgonen på båten in till Strömstad sitter kosterborna vid ”sina bord”. Några tanter sitter och skvallrar, någon ligger och sover med öppen mun, några äter frukost och andra gör sig i ordning. Jag diggar det! Måste bara erkänna att jag gärna har makeup som passar själva sessan även om jag bara ska ut på en liten promenad på Koster, men det är ju sådan jag är, än så länge.
Värme från solstrålen, på ”Djävulsön”
Varför vill människor höra att andra människor mår dåligt? Mår de så dåligt själva att de tragiskt nog mår bättre av att höra om andras svårigheter och olyckligheter. Inte vet jag, men jag har ofta den här konverstionen som följer nedan med människor som lägger sig i för att vara "snälla". Konversationen tar slut om jag inte berättar att allt är lite eländigt. Jag får inte säga att det är bra då tar den slut, inte heller att det är alldeles för dåligt så att de inte kan hantera situationen heller, det gäller att hitta en balans, precis som med allt annat.
– Jag bor med pappa och min syster
– Jaha
– A och så hälsar jag på mamma ungefär varannan helg och bor där under alla lov
– Jaha, var bor hon då?
– På Koster, Nordkoster
– Åhh, där är det så underbart på somrarna, vi har seglat dit flera gånger och Per var ofta där på somrarna när han var liten.
– Ja det är väldigt vackert!
– Men är det inte väldigt kallt och tomt på vintern? Går det några båtar och finns det någon affär?
– Ehh, jo och svaret på de andra två frågorna är ja.
Där tar konversationen slut om jag inte orkar berätta för dem det de vill höra, att det är fasansfullt kallt, att inga människor under 100 år är bofasta och att båten bara går till fastlandet några få gånger per dag. Det är ingen idé att förklara för dessa människor att det är just det som är charmen med Koster. Man kan gå ut på långa promenader utan att träffa massor med människor. Det krävs ingen makeup värdig självaste sessan om man skulle råka stöta på någon. Springer man på någon ute på den lilla stigen ute vid rullstensåsen, bredvid det gigantiska havet så nickar man bara lite åt varandra och fortsätter i sina egna tankar på sin egen promenad. Skvallerblaskor behöver man inte köpa. Otrogna män som varit med grannen, saker som stulits, arvstvister, någon som druckit en hel massa för mycket, folk som åker ut med båten för att slå ner en gammal gubbe, ja det är vardagsmat och hör inte till ovanligheterna. På morgonen på båten in till Strömstad sitter kosterborna vid ”sina bord”. Några tanter sitter och skvallrar, någon ligger och sover med öppen mun, några äter frukost och andra gör sig i ordning. Jag diggar det! Måste bara erkänna att jag gärna har makeup som passar själva sessan även om jag bara ska ut på en liten promenad på Koster, men det är ju sådan jag är, än så länge.
Värme från solstrålen, på ”Djävulsön”
torsdag 3 januari 2008
Nytt År, Nytt . . .
Nytt År, Nytt . . .
2008, vilket år det kommer att bli. En ny vår, en ny sommar med massor av sol, en ny höst och så en ny kall vinter. Jag står där på trappen i mina skyhöga skor, massor av paljetter och rött läppstift. Håret hade legat på spolar och var så stort och Hollywood så det bara skrek om det. Längtan efter ett nytt år och en ny start infann sig hos oss, längtan efter att få en ny chans och ett fantastiskt år.
Jag hoppade upp och ner för att se så många raketer som möjligt samtidigt som jag skrek, ”Jag hatar raketer, att inte folk har bättre saker att lägga pengarna på. Stackars alla djur, om grannens hund dör tack vare det här så kommer jag att. . . wow såg ni den vilken stor, å den var rosa ” Ja man kan nog säga att jag har en slags hatkärlek till raketer, alla granna färger olika storlekar och lika höga smällar, det fascinerar mig, men så många hundar som lider och är rädda en hela natten orkar jag inte ens tänka på.
Ett Nytt År, Ett Nytt, ja förväntningarna är många, men besvikelserna lika så. Varje år tänker jag att just det här året kommer att bli så mycket roligare än alla andra, förändringar kommer att ske och jag kommer att bli som en ny människa. Det känns aldrig som om något händer, men när man sedan på nyårsafton tänker tillbaka på det året som gått inser man att det vist har hänt saker, man har ändrats och det har alla andra också.
Idag gick jag upp tidigt, sex ringde klockan men jag sov lugnt vidare till klockan sju. Oj, nu är det bråttom, på en timma ska jag duscha, städa, äta, packa och få ordning på alla kort, nycklar och så mobiltelefonen. Alla dessa saker skulle jag inte hinna med så gallringen började, duscha är egentligen inte så viktigt, jag sköljer håret lite istället. Äta, nja Mc Donalds finns ju alltid och städa kan jag göra när jag kommer hem igen. Packa måste jag göra och hitta kort och nycklar. Allt gick snabbt och jag hade gått om tid och slapp stressa, så skönt. Hädanefter ska jag alltid gallra sådär bra och bara göra det viktigaste. Kanske ska jag gallra hela mitt liv och göra det viktiga och sedan unna mig lite roliga saker då och då? I alla fall så åkte jag och Lillen in till stan för att ta bussen till Strömstad. Lite frukost åt vi på vägen och jag vill nu varna er alla för Mc muffin med ägg och bacon, hoppas ni inte redan provat denna lilla osmakliga sak. Om ja, vad tyckte ni egentligen? Jag kanske bara var trött och ville tycka att den var osmaklig så att den blev det och pga. detta missöde går miste om en delikat sak hela mitt liv för att jag en gång dömt ut den totalt. Nu sitter jag här på kosterbåten och kikar ut på det stilla havet, snö fanns på ställen längs vägen men inte här, solen lyser underbart varmt in genom fönstren och jag mår strålande.
BTW, måste berätta att en gubbe höll på att klämmas ihjäl där man stoppar in väskorna på bussen. Chauffören fick helt plötsligt bara för sig att stänga den och en annan farbror fick försöka trotsa bussen och drog i luckan. Mimmi som precis stoppat in sin väska fick en smärre chock och avslöjade att det var hennes mardrömsscenario vi alla fått vittna.
Akta er för sura busschaufförer som vill stänga luckor och allt annat farligt i världen, massor av värme er lilla solstråle.
2008, vilket år det kommer att bli. En ny vår, en ny sommar med massor av sol, en ny höst och så en ny kall vinter. Jag står där på trappen i mina skyhöga skor, massor av paljetter och rött läppstift. Håret hade legat på spolar och var så stort och Hollywood så det bara skrek om det. Längtan efter ett nytt år och en ny start infann sig hos oss, längtan efter att få en ny chans och ett fantastiskt år.
Jag hoppade upp och ner för att se så många raketer som möjligt samtidigt som jag skrek, ”Jag hatar raketer, att inte folk har bättre saker att lägga pengarna på. Stackars alla djur, om grannens hund dör tack vare det här så kommer jag att. . . wow såg ni den vilken stor, å den var rosa ” Ja man kan nog säga att jag har en slags hatkärlek till raketer, alla granna färger olika storlekar och lika höga smällar, det fascinerar mig, men så många hundar som lider och är rädda en hela natten orkar jag inte ens tänka på.
Ett Nytt År, Ett Nytt, ja förväntningarna är många, men besvikelserna lika så. Varje år tänker jag att just det här året kommer att bli så mycket roligare än alla andra, förändringar kommer att ske och jag kommer att bli som en ny människa. Det känns aldrig som om något händer, men när man sedan på nyårsafton tänker tillbaka på det året som gått inser man att det vist har hänt saker, man har ändrats och det har alla andra också.
Idag gick jag upp tidigt, sex ringde klockan men jag sov lugnt vidare till klockan sju. Oj, nu är det bråttom, på en timma ska jag duscha, städa, äta, packa och få ordning på alla kort, nycklar och så mobiltelefonen. Alla dessa saker skulle jag inte hinna med så gallringen började, duscha är egentligen inte så viktigt, jag sköljer håret lite istället. Äta, nja Mc Donalds finns ju alltid och städa kan jag göra när jag kommer hem igen. Packa måste jag göra och hitta kort och nycklar. Allt gick snabbt och jag hade gått om tid och slapp stressa, så skönt. Hädanefter ska jag alltid gallra sådär bra och bara göra det viktigaste. Kanske ska jag gallra hela mitt liv och göra det viktiga och sedan unna mig lite roliga saker då och då? I alla fall så åkte jag och Lillen in till stan för att ta bussen till Strömstad. Lite frukost åt vi på vägen och jag vill nu varna er alla för Mc muffin med ägg och bacon, hoppas ni inte redan provat denna lilla osmakliga sak. Om ja, vad tyckte ni egentligen? Jag kanske bara var trött och ville tycka att den var osmaklig så att den blev det och pga. detta missöde går miste om en delikat sak hela mitt liv för att jag en gång dömt ut den totalt. Nu sitter jag här på kosterbåten och kikar ut på det stilla havet, snö fanns på ställen längs vägen men inte här, solen lyser underbart varmt in genom fönstren och jag mår strålande.
BTW, måste berätta att en gubbe höll på att klämmas ihjäl där man stoppar in väskorna på bussen. Chauffören fick helt plötsligt bara för sig att stänga den och en annan farbror fick försöka trotsa bussen och drog i luckan. Mimmi som precis stoppat in sin väska fick en smärre chock och avslöjade att det var hennes mardrömsscenario vi alla fått vittna.
Akta er för sura busschaufförer som vill stänga luckor och allt annat farligt i världen, massor av värme er lilla solstråle.
onsdag 2 januari 2008
Vinterkyla, Depression och Donuts
Vad har jag gjort, egentligen!
Det har gått en lång tid sedan jag sist skrev något här, men tro mig jag har tänkt tanken minst tusen gånger. Så om det man brukar säga, "det är tanken som räknas" stämmer, så är jag också förlåten minst tusen gånger.
"På västfronten intet nytt", och det samma gäller på min front. Jag har inte suttit inlåst i en liten box sedan 15 november, men mitt liv har inte utsatts för några drastiska förändringar. Jag har varit i Stockholm och där jag var på Richard Wolfs konsert, wow alltså. Han fick mig att förstå att vissa människor verkligen har "it". Han var fantastisk på scen och jag fick inspiration till ett tal som jag skulle hålla i skolan. Förutom konserten så shoppade jag, hade kvalitetstid med mor och min syster samt åt ett flertal donuts. (Råkar ha samma favoriter som Homer Simpson, dem med rosa glasyr och strössel) Vet inte om det säger mest om mig eller om honom, men tillbaka till mitt ego. Efter resan var skolan inte en plats där man gjorde något utan där man vilade och tog det lugnt innan man skulle hem och plugga. När jag började blogga lovade jag mig själv och er att inte drabbas av höstdepression, men så kom vintern. För första gången i mitt liv, längtar jag efter snö, snö och mer snö. Skolan, mörkret och dåligt humör från höger och vänster fick mig att tappa sugen. Jag åkte hem från koster några dagar efter jul och fastnade i soffan. Där låg jag två dygn, åt knappt någonting, tittade oavbrutet på OC, iförd en Julie Cooper "trailer trasch suit" i rött velour, oduschad utan att ens ha borstat tänderna. Tillslut fick jag nog, åkte in till stan och träffade Alex efter alla våra bråk och redde ut det hela riktigt bra. Jag var helt utmattad, utsvulten och uttorkad, kan du komma på fler ord som börjar med ut, så var jag det antagligen. Efter att ha ätit en pannini likanande sak, en jättebiskvi och druckit en Julmust och en Fanta var jag som en ny människa. Inga problem fanns kvar, allt kändes väldigt enkelt och det gör det fortfarande. Mitt tips är helt enkelt, att om du känner dig deppig, ful eller bara lite lagom värdelös, så bädda ner dig i soffan, i ett hem där inga godsaker finns, tvätta bort sminket och titta på massor med film. När du känner längtan efter en dusch, att borsta tänderna, ett socialt umgänge eller att bara frossa i godsaker, och gör allt detta, så kommer dina "lyx-problem" kännas mycket bättre. Stora verkliga problem som man behöver ta tag i kan tyvärr inte övervinnas med min supermetod, men alla har ju småproblem som känns stora så varför inte prova om man ändå har tid och ro.
Ja nu vet ni ju vad er solstråle har pysslat med, vad har ni gjort, har något kul/hemskt hänt? Skvallra gärna lite med mig, gossip gossip....
Värme i vinterkylan från er solstråle
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
