God morgon, för vem?

God Morgon!

God morgon, en till synes trevlig artighetsfras!
Ska sanningen fram så är god morgon något av det värsta jag kan få höra ibland.

När morgon varit kaotisk, ögonen knappt hunnit öppna sig och frukosten glömde man av i bara farten. Till bussen fick man springa och när man precis kommer fram till dörren låter det, pssch och bussen börjar köra ifrån en. Stressad som en gnu tittar man igenom bussturlistorna och inser att nästa buss kommer om några minuter, de där minuterna man behövde för att hinna i tid. Nu är det ingen idé att gå hem igen och det ända man kan göra är att läsa igenom föredraget man ska hålla och inte kan så bra som man egentligen borde kunna. Men vad nu då, jo alla papprerna ligger hemma, när man gör den fasansfulla upptäckten kommer nästa buss. Bara att hoppa på, stå och trängas med massor av människor fast man mest av allt längtar tillbaks till sängen. Väl framme är man lite sen men läraren är försenad pga. morgon trafiken. Man står där är anfådd, som om man sprungit maraton och tänker " hm, hann jag borsta tänderna" och" låste jag verkligen dörren, i så fall var tog nycklarna vägen". När försöket till glatt morgonhumör mest känns pinsamt och man och ångrar att man stigit upp, så säger hela klassen i kör -GOD MORGON!
Det där sista snälla som man bara inte vill höra, orden känns som ett hån.
God morgon, för vem fan då, tänker man, men får glatt säg god morgon tillbaka och ta plats i klassrummet.

Jag tror och hoppas att alla känner igen sig till en viss del i min berättelse, så varför inte bara vara lite förstående när någon haft en tuff början av dagen. Skippa de så överreklamerade orden GOD MORGON och försök istället göra resten av dagen till något bra för den personen.

Känns bra att skriva detta när jag själv inte börjar förrän tjugo i ett, slipper allt vad stressa heter, men se det inte som ett hån. Jag unnar er gärna en sovmorgon då och då.

Värme från er lilla Solstråle.